Udden: Inte långt härifrån finns asfalten och även om den ligger i vad som på byråkratsvenska kallas ”mindre tätort” så är det ändå en domesticerad terräng. Men runt om knuten finns vildmarken. Brytgränsen mellan det tuktade och det vilda är hårfin och skogen bakom vårt hus utgör just det ingenmansland där grusvägarna utgör gränslinjer som ständigt förskjuts till det vildas nackdel. Nya villaområden knaprar på skogen med vita hus och uppfarter med fyrkantig marksten. Men när jag spanar mot ut mot vattnet och ser havsörnen cirkla på termiken eller kniporna pilsnabbt svepa förbi eller strandskatorna släntra längs stranden kan jag fortfarande se det vilda. Därute är naturen fortfarande obönhörlig och grym, därute är fortfarande mångfalden hjälpligt bevarad.
Birdie nam nam 
Kommentera