Stolt inofficiell medlem i Tomt 100.

När jag gjorde min 99:e obs på vår sommarstugetomt – lärkfalken från förr-förra inlägget – visade det sig i själva verket vara obs nummer 100. Jag upptäckte när jag bokförde falken att jag hade glömt skriva upp en annan, inte helt ovanlig sommarobs, kärrsnäppan, som senast var på besök för någon vecka sedan. Lite av ett antiklimax, visst, men i och med det uppnådde jag ändå vad som under en tio, tolv år varit ett livsprojekt i miniformat – att obsa 100 arter från vår tomt och därmed bli moralisk medlem i Tomt 100-klubben (att formalisera det hela känns inte direkt nödvändigt).
Jag är inte en särskilt noggrann, idog eller pliktskyldig fågelobservatör. Det har alltid gjorts i farten, och när jag ändå gjort annat på tomten eller i huset har jag hållt ögonen öppna för vad som rört sig ute på vattnet, i träden, på gräsmattan och i buskarna. Minst 30-40 obsar har gjorts från vardagsrummet (några ur minnet är sjöorre, svarthätta, ärtsångare och bläsand ). Med tiden har jag utvecklat en skarp blick för det avvikande. Jag kan svepa blicken över klipphällarna och på en mikrosekund urskilja den enda dvärgmåsen bland ett gäng skrattmåsar utan att egentligen haft en sådan avsikt.  Eller skilja krickhonan från gräsandshonan genom intuitiv bedömning av storleken på hundra meters håll när den simmar i vasskanten. Åren när barnen var små gav många obsar –  barnen var väldigt morgonpigga på den tiden och morgontid är bra fågelobsartid.
Fågelobsandet har alltid varit lustfyllt, aldrig tvångsmässigt. Jag tycker mest att det handlar om att vara kompis med sin omgivning. Om du går och sätter dig på en parkbänk i vilken svensk stad som helst kan du obsa fåglar. Är du ovan kommer du mest se gråsparv, skator och duvor till en början. Så småningom kanske pilfink, duvhök och bofink. Och rätt vad det är ser du en lite skum bofink som du blir lite nyfiken på och när du slinker förbi en bokhandel i ett annat ärende kan du inte låta bli att glutta på bofink i en fågelbok och ser då att det inte alls var en bofink du såg i parken utan en bergfink. Och hela poängen är att du då lärt dig något, vidgat ditt vetande, medvetande och kunnande om världen en nivå till. Att titta på fåglar är seriös personlig utveckling. Och, upptäckte jag, oväntat roligt.
Den kanske mest minnesvärda obsen gjorde jag en kulen majmorgon. Molnen var dova och låga, regnet tyngde skyarna och nordan låg på från Värmlandssjön. Ute på skäret såg jag 30 fåglar, mörka medelstora vadare som jag inte riktigt visste var det var (herregud, jag visste knappt vad en vadare var vid den tidpunkten) och när jag slog i fågelboken såg jag att det var en rätt häftig obs för breddgraden och årstiden. Det som stod och hukade i vinden var ett gäng kustpipare som behövde vila en stund under sin resa norrut. Det blev lite av startskottet för mitt fågelobsande, det gav en kick i rätt riktning och det var då jag började skriva upp vilka fåglar jag såg.
Jag har sett både kungsfågel och havsörn på tomten. Det tycker jag är rätt coolt, att jag sett Sveriges minsta och största fåglar här. Ugglor, änder, hackspettar, kråkfåglar, finkar, gäss, sångare (dessa hopplösa sångare!), mina favoriter vadarna och rovfåglar har i ojämn ström visat upp sig och till slut blev de hundra. Vilka är mäktigast? Vackrast? Coolast? Är det jordugglan som kom in från iskanten förra påsken och som jag fotade samtidigt som han vred huvudet mot mig? Är det havsörnsparet som landade på stranden en mörk annandag jul? Är det stjärtmesarna som för en stund svirrade uppe i vår ek en vacker vinterdag innan de rastlöst drog vidare? Är det myrspovarna jag lyckades smyga upp nära inpå på ett av skären en het julidag 2008?
För att nå 100 arter krävs en riktigt bra tomt, och det har vi. Vi har både sjö och parkmiljö på tomten och angränsar till skog, vilket skapar fantastiska förutsättningar för ett bra obsande. Att vi ligger nära sträckens flyttleder gör inte saken sämre. Utan att ha gjort någon särskilt seriös analys skulle jag tro att den bortre gränsen ligger runt kanske 160, kanske 180 arter för vår tomts potential.
Än finns det mycket kvar att upptäcka så obsandet lär fortsätta så länge det är kul och det finns något att lära sig.

//Al

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: